Den gäckande lunnen | Lunnefåglar på Runde

0
1755
Lunnefågel på Runde

Runde | När jag fick frågan om att deltaga här med en bild och berättelsen runt den så tänkte jag först att herregud! Jag har fotograferat i 43 år, hur skall jag kunna välja 1 bild av alla. Efter lite funderande kom jag fram till två bilder som har en lite speciell historia och jag börjar med bilden från runde utanför Norges kust.

Året var 2007 och vi var ett gäng från Falköpings Fotoklubb i vilken jag suttit som ordförande i rätt många år beslöt oss för att åka till Runde. Runde är en liten ö som har ett rikt och varierat fågelliv, jag som skrutit om att mest fotografera suddmesar när det kommer till fåglar åkte med på grund av att på ön finns lunnefågel, denna lilla fågel som kallas havets clown är bland det häftigaste jag vet, och chansen att själv få fotografera den var det som avgjorde resan för egen del.

Vi åkte från falköping tidigt på måndag morgon och jag menar verkligen tidigt, vi hade drygt 11 timmar och 91 mil framför oss. För att göra en av dom längsta bilresorna i mitt liv kortare så kom vi fram sent på måndagskvällen, hittade stugan vi hyrt och packade in oss och alla kameror, hårddiskar datorer och en uppsjö med laddare. När vi installerat oss, lagat och ätit lite kvällsmat och började ladda alla batterier till alla kameror mm så upptäckte vi något som kom att göra denna resa till ett annat sorts äventyr, om fler än tre laddade samtidigt så small det som popcorn i säkringslådan på väggen, hade vi tv´n igång dessutom så var det bara att glömma allt vad laddning hette. Nåja!, vi lärde oss snart att ladda i skift och att inte brygga kaffe eller ens snegla på propparna samtidigt.

På morgonen på tisdagen så var det ett muntert gäng som begav sig upp på höjden på ön. trots att en del dragit timmerstockar större än dom berömda sequoia träden i usa hela natten (det var en liten stuga). Vi var uppspelta över alla motiv som ön hade att erbjuda samt att få se lunnen. Problemet var bara att vi såg inte en enda lunnefågel på hela dagen, många andra arter fanns det och många bilder blev det, b.la så cirklade ett gäng örnar konstant runt ön på inte så hög höjd, det var riktigt häftigt att se, många hade radiosändare på sig med små antenner på ryggarna, säkert för att kunna följa hur dom rörde sig längs kusten.

Vyerna runt Runde är fantastiska och likaså vädret, ena timmen strålande solsken för att i nästa vräka ner regn. Jag tog en del makalösa bilder på stora fartyg som gled förbi mitt i en bred solstråle samtidigt som regngardinerna omgav skeppet, som jag inledde med så är jag ingen stor fågelfotograf så det blev mest bilder på landskapet som är storslaget, visst fick jag en del bilder på örnar med flera olika fågelarter men lunnen gäckade oss fortfarande.

På kvällen samlades vi i stugan och lagade vår middag samt bytte säkringar för säkert tionde gången det dygnet. En del av oss gick upp ut och gick runt ön längs vägen som ledde från bron man åker över för att komma dit, många fina motiv fanns överallt.

Onsdagen började som vanligt med säkringsbyte och kaffe kok,  vi gick upp på höjden via stigen bakom stugan, en vandring uppåt på kanske 10-15 minuter, fler örnar som cirklar runt och som vi nästan hade börjat ledsnat på -vad är det där? ”alla tittar” -fan det är bara en örn till. Lunnen fortsatte att gäcka oss den förmiddagen, kring 12 snåret gav sig mina färdkamrater av till Ålesund som låg några mil bort för att hitta lite motiv där, jag stannade kvar på toppen för det var ett underbart väder, lagom varmt med ljumma vindar och jag låg bara och njöt av utsikten. Vid 15 tiden blev jag lite hungrig så började gå nedåt mot stugan för att värma lite burksoppa och byta säkringar.

Jag följde en smal stig längst med klippkanten och hade fotoryggan med stativet på lite löst hängande på ena axeln och min canon 350D med ett 400/5,6 över den andra, när jag kommit 100-150 meter ner så klickar det till i huvudet, vad var det som glimtade till i ögonvrån några meter längre upp?, jag vände tillbaka spanande över kanten ner mot vattnet och där! där satt den.. en lunne satt på en utskjutande klippspets och tittade ut över havet, att påstå att jag frös till is är ingen lögn, jag tvivlar att statyerna på påskön är orörligare än jag var i den stunden. Jag hade bara en tanke i skallen i det ögonblicket, JAG MÅSTE FÅ EN BILD! Dom andra kommer aldrig tro mig annars, långsammare och försiktigare än en katt på det berömda heta taket hasade jag ner kameran från axeln och ställde in den på programautomatik (ja jag har fotograferat i 100 år men här fanns inte tid för chansning), lyfte sakta kameran och lät den smattra fram sina modiga 3 bilder i sekunden eller vad det nu var. Dom satt! Jag fick 4-5 bilder som höll, lyckan att äntligen få se denna vackra fågel och dessutom få några bilder går inte att beskriva i ord, strax efter lyfte den och flög ut över vattnet som böljade sig en bra bit nedanför.

När mina kamrater sent om sider kom tillbaka till Runde efter sin utflykt så var mitt ego större än en viss president i det stora landet i väster och jag sprang runt och visade malligt upp bilderna övertygad om att det var dom enda som skulle bli tagna på havets gäckande clown på den resan, mina kamraters miner visade mer på att jag skulle komma att få gå hem till Falköping om ingen av dom möjligen dräpte mig i sömnen på natten innan dess.

När eftermiddagen långsamt övergick i kväll så kom hyresvärden för att hämta upp betalningen för stugan och förmodligen fylla på förrådet av proppar, han undrade hur det gick med fotograferingen och alla beklagade sig över att ingen lunnefågel hade synts till, förutom en förmodad uppstoppad sådan alla var övertygade om att jag smugglat med i kameraryggsäcken. Norrmannen tittade på oss som om vi var någon exotisk ny art på ön och sa skrattande att ”det finns tusentals lunne på ön” när anfallet gått över sa han och pekade på en karta över ön att var här exakt kl 19 i kväll så ska ni nog få se på lunne så att ni får nog. Det visade sig att dagtid tillbringar lunnen ute till havs en bit bort från kusten och kommer in till ett visst ställe som kallas ”lunneura”. Glad i hågen så packade vi om och vandrade uppåt igen.

Stället han pratade om var på andra sidan lite snett mot fastlandet, man fick halvt gå, halvt klättra nerför klippbranten ut på ett gräs och jordbevuxet utsprång. Vi stod där i spänd förväntan och prick kl 19 började det bildas svarta virvlar en bra bit ut till havs, sedan så kom dom. JÖSSES! Det kom fåglar i en mängd jag aldrig förr eller senare sett, dom landade och satt nyfiket tittande på oss överallt, helt orädda gick dom omkring och jag bytte till mitt 70-200 istället, det var nästan så att ett 50 mm objektiv hade räckt. Vi tog många bilder den kvällen och efterföljande kväll då vi var tillbaka, tyvärr visade det sig att vi var lite tidiga på säsongen för att få bilder med dom små silverfärgade fiskarna i näbben, lunnen fångar dessa ute till havs och matar sina ungar på land med och vi var för tidiga för det. Bilder blev det, och jag fick åka med i bilarna hem tack och lov, bilden jag skriver om är ingen märkvärdig bild, jag har tagit många tekniskt bättre som har sålt bra på utställningar, men denna bilden kommer alltid ligga mig varmt om hjärtat.

Tack för att ni förhoppningsvis har orkat läsa ända hit och kom ihåg att ta med många proppar om ni tänkt åka till Runde, ett ställe jag varmt rekommenderar.

Tillägnat Ulf Brage, den bästa vän man kan tänkas få äran att känna 1964-2007.

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här