Sparvugglans väg till bokomslag

0
303
Flygande Sparvuggla
(c) Janos Jurka

Året var 1979 och årstiden tidig vår när bilden togs men först lite bakgrundsinformation.

Svenska utgåvan av Popular Photography blev tidningen Populär Fotografi som 1972 köptes upp och lades ner av Bonniers. Då bestämde sig fyra av tidningens medarbetare, Jan Olsheden, Gerry Johansson, Werner Noll och Yngve Neglin att grunda förlaget Fyra Förläggare och starta tidningen Aktuell Fotografi.

Redan 1976 togs kontakten mellan förlaget Fyra Förläggare och föreningen Naturfotograferna/N i syfte att ge ut en serie böcker med naturfoto som övergripande tema.

I mitten av 1978 blev jag kontaktad av föreningen Naturfotograferna/Ns dåvarande ordförande Arne Schmitz som undrade om jag var intresserad av arbeta fram material till en bok i Fyra Förläggares regi. Boken skulle ingå i Fyra Förläggaren naturfotoserie.

Vem tackar nej till ett sådant erbjudande?

Jag satte omedelbart igång att skriva, välja bilder och komplettera materialet undan för undan.

Senhösten 1978 var det dags att leverera materialet. Det blev godkänt sånär som på en punkt, det saknades en slående omslagsbild enligt formgivaren Gunnar Jäwer. Det var bara att sätta igång och leta efter lämpliga motiv vilket inte var så enkelt med tanke på årstiden. Tidsfristen var satt till i början av 1979 och tiden gick oroväckande fort. 

En kväll i mitten av februari 1979 gick jag ut en kväll för att lyssna på ugglor och hittade inte mindre än tre sparvugglor på olika ställen. I bokens bildmaterial fanns redan flera bilder på sparvuggla så det skulle passa bra med en sparvuggla på omslaget. Sparvugglan, trots sin storlek, är till naturen aggressiv och motar alla inkräktare ur reviret. Det gör att man relativt enkelt kan locka fram dem genom att härma deras läte framför allt på våren. Lätet är inte speciellt svårt att härma om man kan vissla och träffa rätt tonhöjd.

Min idé var att ta en flyktbild då fågeln skulle flyga mot kameran men hur det skulle gå till riktigt hade jag till en början inte några färdiga planer på. Det fanns flera problem. Mina objektiv hade på den tiden inte autofokus och kamerahuset hade inte heller motor. Dessa finesser, liksom digitala kameror kom senare.

En av metoderna jag använde på rörliga motiv på den tiden var att förinställa skärpan, vänta tills motivet hann in i skärpezonen och då trycka av bilden.  Det blev förståss bara en bild i taget och ibland lyckades man, ibland inte. 

Nästa problem var att hitta en position så att ugglan skulle flyga mot kameran. Tidigare hade jag tagit bilder på måsar, gräsänder och duvor och slängde då fram några brödbitar. Då kom fåglarna flygande rakt mot kameran. Ugglor däremot är knappast intresserade av brödbitar.  

Problemet fick sin lösning av en slump. Jag tog med min måg för att visa honom hur man lockar sparvuggla. Han hade en pompong, en garnboll, på sin mössa. Jag började vissla och efter några strofer hörde jag svordomar bakom mig. Sparvugglan kom flygande bakifrån och slog av honom mössan. 

Mössans topp liknade tydligen en sparvuggla, en konkurrent, som skulle jagas bort! Vi upprepade det hela några gånger med kameran i högsta hugg och det fungerade. Min måg visslade, mössan åkte av gång på gång och jag kunde koncentrera mig på att fotografera.

Efter några försök tröttnade sparvugglan på oss och den konstiga rivalen. Jag hann ta fyra bilder och det blev en spänd väntan innan filmen kom tillbaka från labbet. Av fyra bilder blev en skarp.

Boken kom ut i mitten på 1979 som nummer 7 i Naturfotoserien, med titeln ”Besök på Stora Myren och andra naturberättelser.” 

Med sparvugglan som omslag.

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här