Storlom i hemmasjön

Jag bor i Huddinge, strax söder om Stockholm, och vi har ett antal fina naturreservat på nära håll. I den lilla sjön mitt i reservatet häckar storlom sedan många år. De är i regel ganska skygga, så det kan vara svårt att komma dem någorlunda nära från land.

Förra året fick jag en båttur på sjön i födelsedagspresent av en god vän. Han har tillgång till roddbåt genom sjöns fiskeförening. Med den kan man glida fram ljudlöst över den lilla sjön och komma lite närmare storlommarna, självklart ändå på ett avstånd som inte stör dem. Jag såg fram mot att kunna porträttera fåglarna på närmare håll än jag lyckats med tidigare år, då som sagt från stranden runt sjön.

Vi åkte ner till sjön vid soluppgången en morgon i början av juni. Dimmorna låg fortfarande täta över sjön när vi, efter lite problem med en spång som låg under vatten, satte oss till rätta i båten och sakta gled ut över den spegelblanka vattenytan. Det var knappt en krusning så dags och det var fortfarande tyst runt sjön. Inga fåglar hördes.

Långa, långsamma årtag tog oss ut i mitten av sjön och efter bara några minuter såg vi de bekanta silhuetterna av storlomsparet kanske 100 m bort, nära den lilla ö där de häckar. Vi slutade ro och låg helt stilla så vi kunde betrakta dem utan att störa dem. De simmade längs stranden i sakta mak och efter en stund kom de närmare oss, där vi låg stilla mitt ute på sjön. Det var en fantastisk känsla att komma dem så pass nära att man kunde studera dem med blotta ögat utan att de verkade störas av vår närvaro. Efter några minuter tog jag fram kameran. Jag hade med mig min Nikon D850 och en ganska nyinköpt 200-500 mm/5,6. Den är väldigt smidig och flexibel tack vare det ganska stora brännviddsomfånget och den är skarp på full öppning, så den lite svagare ljusstyrkan är inte något större problem.

Det gick att göra ganska annorlunda bilder mot vad jag lyckats med vid tidigare besök, när jag legat på stranden. Nu kunde man få skogen och vassruggarna som fond, ganska nära lommarna dessutom, eftersom de strök längs stränderna långa stunder.

När solen kommit upp en bit och värmen skingrade dimmorna började lommarna bli mera aktiva, de rörde sig över större ytor och vi rodde sakta efter dem, på behörigt avstånd. Vid ett par tillfällen lade de sig i vassruggarna längs stranden och vi kunde komma lite närmare i och med att de låg stilla där. 

Vid ett tillfälle gled lommarna in nära en klippa vid stranden, som kastade skuggor längs strandlinjen bakom den. Lommarna låg dock fortfarande i solljus, så det blev en spännande kontrast mellan deras vackra teckning och den nästan kolsvarta bakgrunden. Vi gled så nära vi vågade och jag fick flera bilder som jag var riktigt nöjd med, på kanske 15-20 meters håll. En av dem visar jag här. Den är beskuren runt om, kanske 15-20% av bildytan, och underexponerad ett steg i kameran, för att mörka ner bakgrunden. Bilden är tagen med 500 mm och 1/800 s på bländare 7,1 med ISO 400. Ytterst små justeringar gjorda i Lightroom.

Vad gäller kompositionen så tycker jag det passade bra med den ena lommen lite i oskärpa, för att behålla djupet i bilden, även när bakgrunden inte bidrog till det djupet.

Det var en av de sista bilderna jag tog på vår morgontur, och det är nog den bild jag är allra mest nöjd med från timmarna i båten.

1 KOMMENTAR

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här