Morgon i guld på Ölands södra udde

0
538
Knubbsäl i soluppgång av Josefin Nilsson

Jag kommer aldrig glömma den morgonen. Dagen när jag och sälarna såg solen gå upp tillsammans.

Klockan ringer mitt i natten. Ölands södra udde ligger i mörker. Långe Jan kastar fortfarande sin ljuskägla runt över landskapet. Det är stilla. Så stilla det kan vara under sommarnätternas korta vila. Snart har jag tagit mig ner till strandkanten och lagt mig tillrätta i den knastrande tången. Väntan kan börja.

Att välja position

Jag känner Ottenby väl. Jag har fotograferat här i många år. Jag vet att jag aldrig brukar ångra de dagar jag ger mig ut för att se soluppgången. Jag kommer inte göra det den här dagen heller. Idag är det framförallt en bild som jag hoppas att jag ska kunna ta. Bilden av en knubbsäls siluett mot den gyllene morgonhimlen. Det är därför jag lägger mig tillrätta i mörkret. Genom att vara på plats ett tag innan soluppgången vet jag att jag inte kommer skrämma sälarna. Jag vet också vilka stenar som sälarna brukar föredra. Det underlättar när jag väljer min position.

Det korta slagsmålet

Snart börjar dagen närma sig. Ett plask hörs och en säl dyker upp. Min kamera med teleobjektivet ligger redo framför mig. Det dröjer inte länge innan knubbsälen kravlar sig upp på en sten. Den kommer inte ligga där länge. För sälarna verkar ha sina favoritstenar. Den här stenen är särskilt populär. Kanske är den bekvämare än de andra? En andra säl kommer simmande och de två sälarna börjar slåss. Det är ett kort men intensivt slagsmål. En säl går vinnande ur striden och ser nästan stolt ut när den sträcker på sig. Den andra simmar moloket vidare.

Sången i gryningen

Ju närmare dagen kommer desto mer händer. Ljudkulissen börjar tillta. En gråsäl stämmer upp i sång. Det är ett läte som nästan låter som om någon försökte att härma ett spöke. Av Sveriges däggdjur är både gråsälen och knubbsälen två personliga favoriter. Under de år som jag spenderat med att fotografera på Öland har jag fått ett särskilt band till både knubbsälar och gråsälar. De är vackra och otroligt fascinerande djur. Framförallt har de en ofta en personlighet som gör dem väldigt roliga att fotografera.

Revanschen

En snabb blick bort mot horisonten visar att morgonen är nära nu. Knubbsälen på stenen framför mig blickar också bort mot himlens färger. Jag börjar komponera fram bilden som jag vill ha. När solen väl går upp så ser jag och sälarna den gå upp tillsammans. Tillsammans ser vi världen bli till guld. Det är magiskt.

För mig är bilden som blir resultatet en bild som också visar sälarnas fantastiska resa i Sverige. På 1950-talet var såväl sälar som havsörnar på väg att försvinna. Anledningen var miljögifterna PCB och DDT. När miljögifterna förbjöds började havsörnarna och sälarna att återvända. Idag är synen av sälarnas siluetter mot morgonhimlen åter en vanlig syn. Även om hoten mot Östersjön och mot sälarna fortfarande är många så finns det något väldigt hoppfullt i deras historia. För mig är det precis det hoppet jag känner när jag ser på bilderna från den där augustimorgonen. Bilderna från en oförglömlig stund.

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här