1/20 | Djur och fåglar med långa slutartider

0
332
Fågel med lång slutartid

De digitala kamerorna blir bättre och bättre, ISO-egenskaperna gör att man kan skruva upp värdet till nivåer man inte trodde var möjliga för några år sedan, autofokusen blir snabbare och snabbare och mer och mer träffsäker. Man kan ta många bilder per sekund och det kostar inte mer än litet lagringsutrymme att ta dem. Inte minst blir bildstabiliseringen, IS, VR, OS och allt vad det heter, mer och mer effektiv. Sensorernas bildkvalitet blir förstås också allt bättre t ex med ökat dynamiskt omfång.

Med andra ord blir det lättare och lättare att ta skarpa och ”bra” bilder.

För ett antal år sedan ville jag inte skruva upp ISO till mer än 800, och knappt det, där tyckte jag den övre gränsen gick för en acceptabel brusnivå. Då började jag i stället experimentera med längre slutartider för att kunna hålla nere just ISO och med det bilder hyfsat rena från brus. 

Att jag med digitalkamera kan bomba på med många bilder är en förutsättning när de allra flesta bilderna raderad direkt och man bara någon gång hittar något användbart. Jag övade på panorering, att följa motivet med kameran under exponeringen men använder också ofta stativ.

Fåglar har med åren blivit mina huvudmotiv, inte för att jag jagar kryss, är eller har varit skådare, utan för att de helt enkelt är spännande och utmanande att fotografera. Det gör ju inte heller så mycket att de ofta är fantastiskt vackra, en fjäderdräkt som spänner från det otroligt färgsprakande och pråliga med de mest fantastiska fjädrar till ren kamouflage, två ytterligheter där hannen oftast är den pråliga och honan den kamouflerade men det finns också motsatt förhållande och de som är i princip omöjliga att skilja åt.

Fåglar uppför sig på ett sätt som ger stor variation i fotograferandet, det är revirkamper, snabb flykt, spel för att imponera på honor, kamp om mat, det händer helt enkelt mycket när man tar sig tid att studera dem men ibland sitter de också helt stilla.

För att kunna fånga djur och fåglar i mjukt, varmt och fint ljus gäller det att gå upp tidiga morgnar då de också är som mest aktiva. Det fungerar även fint på kvällen förstås och då är jag tillbaka vid det där med ISO och långa slutartider, ljuset räcker inte till för korta slutartider just när jag tycker det är som finast. Under ”blå timmen” är det ofta fint men ljuset försvinner snabbt, bra läge för långa slutartider med andra ord.

Det har visat sig att jag förvånansvärt ofta hamnar på slutartider runt 1/20s, även med långa och tunga teleobjektiv. Nu tänker du kanske att det där bryter totalt mot den gamla regeln som säger att slutartiden skall vara högst 1/objektivets brännvidd, alltså 1/300s med ett 300mm teleobjektiv men bildstabiliseringen i dagens kameror och objektiv har ruckat rejält på den regeln. Det är inte alltid bilderna blir knivskarpa men de kan ha andra värden i stället.

Vid panorering blir bakgrunden rejält oskarp med långa slutartider och det ger mig möjlighet att använda små bländare, dels för att öka skärpedjupet och med det större chans att få fågelns eller djurets öga skarpt men jag får naturligtvis också längre slutartider. Det korta skärpedjupet som jag ofta vill eftersträva blir mindre viktigt då bakgrunden ändå blir oskarp i och med panoreringen.  Om motivets öga är för oskarpt känner jag att bilden blir jobbig att titta på, det är väl något med vana att ha ögonkontakt antar jag och då åker bilden oftast i papperskorgen.

Många fåglar rör sig ryckigt. Strömstaren till exempel kan sitta helt stilla en kort stund för att sedan snabbt röra sig och sedan sitta stilla igen. Det ger mig möjlighet att med längre slutartid få en skarp fågel men med mjukt strömmande vatten runtom. 

Fåglar i flykt, särskilt större fåglar, har en ganska linjär rörelse med kroppen men vingslagen kan ge fin oskärpa vid panorering med långa slutartider. En enkel tumregel här är att fåglarnas storlek hänger samman med vingslagens frekvens, längre slutartider för stora fåglar och kortare tider för mindre fåglar för att uppnå liknande effekt, kolibrin kan ha en frekvens på upp till 80 vingslag per sekund.

Befinner jag mig i nya miljöer eller fotograferar nya arter börjar jag gärna med att ta litet förhoppningsvis skarpa bilder med korta slutartider men ställer ganska snart in kameran på 1/20s och provar mig fram. Det finns så många duktiga naturfotografer som tar skarpa fina bilder på djur och fåglar i fantastiskt ljus och då tänker jag att det inte behövs en sådan till eller flera sådana bilder. Som sagt tar jag några för min egen skull men skall jag visa bilder vill jag hellre visa något som andra kanske inte sett eller som sätter fantasin i rörelse, något som sticker ut litet i mängden. Jag får många glada tillrop men har också hört: ”Jag trodde Frode kunde fotografera”.

En positiv sak med det här är att det egentligen ställer lägre krav på utrustningen. Om bilden ändå inte är knivskarp så behöver inte objektivet heller vara det, billigare objektiv med lägre ljusstyrka och utan den yppersta skärpan fungerar utmärkt i de här sammanhangen, enda nackdelen är väl att med sämre ljusstyrka minskar autofokusens effektivitet, särskilt i dåligt ljus, med hög ljusstyrka ökar däremot objektivets vikt och pris, och det rejält. 

För att få till längre slutartider på dagen använder jag 3 stegs gråfilter, det är inte mörkare än att autofokusen fortfarande fungerar hyfsat bra. Med svarta eller vita fåglar överexponerar jag ofta upp till två steg vilket inte bara ger längre slutartider utan även en helt annan typ av bilder.

Många av bilderna här är tagna i dåligt ljus, på gränsen till mörker och med slutartider från 1/6s till 1/60s och ISO mellan 100 och 800. 

Det är tålamodsprövande att fotografera med långa slutartider då det är svårt att förutsäga resultatet och det mesta blir oanvändbart men om du redan har en hög fina och skarpa bilder på din fiskmås eller kråka, varför inte prova något annat? Våga testa dina och utrustningens gränser.

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här