Bilderna på skogsmårdarna är resultatet av flera månaders arbete och noggranna djurstudier. Tillsammans med min pappa, som är ingenjör, byggde jag tre kamerafällor som jag sedan riggade själv ute i fält. Att lista ut alla elektroniska komponenter i kamerasystemet var en riktig utmaning. Kameran styrdes med en rörelsesensor, och jag skrev en egen avancerad Python-kod som bestämde exakt hur systemet skulle reagera. Men det svåraste av allt var att hitta mårdens naturliga stigar och platser där den markerar sitt revir.
Budskapet med projektet är att visa hur naturen sakta flyttar närmare oss människor. Till och med en skogslevande art som skogsmården, som är både sällsynt och har “skog” i sitt namn, börjar nu bosätta sig och jaga i mänskliga miljöer. Det är en sida av naturen som sällan dokumenteras och som ofta går emot de traditionella normerna inom naturfotografi. Jag tycker om att utmana de gränserna och skapa bilder som känns oväntade, ovanliga och som verkligen sticker ut. Nu planerar jag dessutom att skriva en bok om närnaturen som visar en större bild av detta och jag hoppas publicera nästan år, när jag blir 18 år.
Bilden på den hoppande skogsmården är en av mina favoriter. Den visar djurets smidighet och rörelse på ett mycket bra sätt. Tajmningen var den största utmaningen. Rörelsesensorn som skickade signalen till kameran behövde avfyras precis innan hoppet, inte under, eftersom det alltid finns en liten fördröjning.
Utifrån vad jag sett är bilderna jag tagit på skogsmårdar i industrimiljöer de första i sitt slag i Sverige. Det känns väldigt roligt att kunna skapa något nytt och samtidigt driva naturfotografin framåt.
Fotoprojektet tvingade mig att lära mig en helt ny fototeknik. För att kunna fotografera skogsmården på nära håll och samtidigt få med industrimiljön krävdes kamerafällor. De står redo dygnet runt och skrämmer inte mården lika lätt som en människa hade gjort. Rörelsesensorer känner av djurets rörelser och med hjälp av tre blixtar går det att få bra bilder oavsett om det är natt eller dag.
Mitt bästa tips till den som vill fotografera skogsmård är att förstå hur de rör sig i sina stora revir. De återvänder ofta till samma stenar, trädstammar eller andra objekt där de markerar sitt revir. Hittar man de platserna har man en chans – annars är det nästan omöjligt.
Just nu drömmer jag om att fånga en bild av skogsmården under en stjärnhimmel, med så kallade “star trails”. Jag har redan fått lovande resultat och har två kameror uppsatta för att ta den bilden. En liknande bild har, vad jag vet, aldrig tagits i Sverige tidigare och hade varit ett otroligt kliv inom vad som anses möjligt för naturfotografi. Den bilden kräver otroligt mycket planering och teknisk precision. Min kamerafälla som ska ta bilden är till exempel dynamiskt tidsstyrd, vilket innebär att kameran ändrar beteende beroende på om det är natt, dag, soluppgång eller solnedgång – något som är nödvändigt för att undvika att sensorn bränns om kameran skulle utlösas i dagsljus. Just en stjärnhimmelbild med ett djur som motiv går i princip bara att ta med en egenprogramerad kamerafälla, då butiksköpta varianter är mycket begränsade, vilket troligen är varför en sådan bild kanske aldrig fångats innan.
